November
2004
Rapport om synskadades olyckor i tunnelbanan
och övrig spårbunden trafik i Stockholms län
Denna undersökning har gjorts av Synskadades Riksförbund
Stockholms och Gotlands län och SRF Stockholms stad.
Syftet är att kartlägga synskadades situation i samband med
kollektivt resande med tåg.
Vi har under flera år haft vetskap om ett antal incidenter i tunnelbanan och på pendeltåg där synskadade varit inblandade.
Detta har det dock talats ganska tyst om både från oss själva och berörda politiker och tjänstemän.
Nu är det dags att ändra på detta.
Resultatet i rapporten talar sitt tydliga språk.
Antalet drabbade personer är betydligt fler än vi visste om.
Det finns givetvis ett stort mörkertal. De personer som ingår i undersökningen har själva hört av sig till oss eller vi har via andra letat upp personerna.
Vi vill med denna undersökning påvisa att tågresorna måste bli säkrare. Annars riskerar fler liv att gå förlorade och att fler människor får psykiska och fysiska men.
Stockholms stad har som mål att vara världens mest
tillgängliga stad år 2010. Snart är det år 2005 och takten på förbättringar
måste ökas rejält om tillgänglighetsmålet ska uppnås.
Vi hoppas att denna undersökning kan öppna ögonen på
beslutsfattare och anställda så att något börjar hända.
Sammanfattning
Totalt har vi vetskap om 29 personer som ramlat ner på
spåret.
Den tidigaste incidenten vi känner till hände 1952 och den
senaste 2002. Vi har valt att koncentrera undersökningen på de tillbud som hänt
efter år 1970. Då har 26 personer råkat ut för sammanlagt 41 incidenter.
Detta gör ett medeltal på 1,2 tillbud där synskadade är
inblandade varje år.
För bättre säkerhet
SRF Stockholms och Gotlands län har i snart 25 år arbetat
för att få plattformskanter inom SL-trafiken såväl synliga som kännbara för att
öka synskadade personers säkerhet.
Den vita delen av perrongkanten på 90 cm har sedan länge
varit standard inom tunnelbanan. Den vita färgen fungerar som en varningssignal
för synsvaga trafikanter.
En godtagbar kännbar perrongmarkering för gravt synskadade
har man ännu inte lyckats ta fram.
Dock kan vi nu skönja en ljusning i och med att SL i
november 2004 antagit riktlinjer för utomhusstationer i den spårbundna
trafiken.
SL säger att det innanför den vita kanten ska ligga en
kännbar vit "sinusplatta".
SRF Stockholms och Gotlands län gläds åt detta men vill med
det snaraste se en tidplan för ombyggnation av utomhusstationer men också se
ett utvecklingsarbete för taktil markering av inomhusperronger.
Frågeformulär
1.
Namn: man
Årtal: 1973
Skador: Inga som han minns
Antal incidenter: 1
Plats: Mariatorget
Berättelse:
Han gick ner en annan nergång än den han var van vid. Kom
för nära kanten. Föll ner och hamnade stående. Hävde sig upp men hans väska
blev kvar på spåret. Lokföraren som kom med tåget därpå fick hjälpa honom att
hämta upp den.
2.
Namn: man
Årtal: 1967, 1976, 1982, 1994 och 1995
Skador: Tredje gången: vänstra foten svullnade väldigt
mycket.
Fjärde gången: slog i en kota i ryggen så att den hamnade på
sned.
Femte gången: skrapade flinten och det tog nästan en månad
att läka.
Antal incidenter: 5
Berättelse:
3.
Namn: man
Årtal: 90-talet
Skador: slog sig vid ett tillfälle i knä.
Antal incidenter 3
Plats: på Roslagsbanan
Berättelse:
4.
Namn: man
Årtal: under 90-talet
Skador: fick blåmärken och skrubbsår.
Antal incidenter: 2
Plats: Saltsjö Järla på Saltsjöbanan och Medborgarplatsens
t-bana
Berättelse:
5.
Namn: kvinna
Årtal: 1952, 1983 och 2000
Skador: Första gången mycket ont i ryggen i en vecka, andra
gången: blåmärken och blödande skrubbsår, tredje gången, väldigt ont i magen,
inre blödning, sjukhusvistelse i en vecka.
Antal incidenter: 3
Platser: Tallkrogen, Saltsjöbanan vid Slussen och Skanstull
Berättelse:
Första incidenten: Hon stod och väntade på en kompis på
Tallkrogen. Var på väg till jobbet. Bytte sida av perrongen och föll då ner.
Hamnade på rygg. Fick hjälp upp. Vågade inte berätta vad som
hänt för sina föräldrar av rädsla för utegångsförbud.
Andra incidenten: Hon och maken var på väg från
tunnelbanorna till Nacka - Värmdöbussarna på Slussen. De kände inte till att
Saltsjöbanans spår finns där. Ramlade ner.
Tredje incidenten: Hon gick tillsammans med sin blinda man
som följde kanten. De mötte några personer och var tvungna att släppa kanten
med käppen för att de skulle komma förbi. Då tappade de orienteringen och
ramlade ner på spåret. Ett tåg kom in.
6.
Namn: man
Årtal: 1983 och 2000
Skador: Första gången: blåmärken och blödande skrubbsår
Andra gången: Omkom
Antal incidenter: 2
Platser: Slussen och Skanstull
Berättelse: Första gången: Han och makan var på väg från
tunnelbanorna till Nacka-Värmdöbussarna på Slussen. De kände inte till att
Saltsjöbanans spår finns där. Ramlade ner.
Andra incidenten: Han gick tillsammans med sin blinda fru.
Han följde kanten med sin käpp. De mötte några personer och var tvungna att
släppa kanten med käppen för att de skulle komma förbi. Då tappade de
orienteringen och ramlade ner på spåret. Ett tåg kom in.
7.
Namn: man
Årtal: 2002
Skador: mest blåmärken
Antal incidenter: 1
Plats: Skanstull.
Berättelse: Hade bråttom. Åkte från Skanstull. Skulle ta sig
till andra änden av perrongen, när han var halvvägs på perrongen upplevde han
att någon kom emot honom. Han ryggade tillbaka och gick lite åt sidan och föll
ner.
8.
Namn: Kvinna
Årtal: 1983
Skador: Förstörde ett par byxor
Antal incidenter: 1
Plats: Björkhagen
Berättelse: Var nykär och tankspridd, tappade orienteringen
och föll.
9.
Namn: man
Årtal: 2000
Skador: Inga fysiska, men det var psykiskt jobbigt
Antal incidenter: 1
Plats: Nockebybanan
Berättelse: Är synsvag och åker någon gång i veckan. Man
hade renoverat och gjort perrongerna smalare. Bänkarna på plattformen stod dock
kvar som tidigare. Detta gjorde att passagen var mycket smalare än vanligt. Han
missbedömde avståndet och föll ner. Ringde till SL och anmälde incidenten, men
inget har hänt.
10.
Namn: man
Årtal: 90-talet
Skador: Vrickade foten
Antal incidenter: 1
Plats:
Berättelse: Är synsvag och trodde att det var långa tåg. I
själva verket var det ett kort tåg. Han skulle springa fram en vagn för att
hoppa på den. Resultatet blev att han ramlade ner framför det stillastående
tåget.
11.
Namn: kvinna
Årtal: 81
Skador: Ett lite hål i fingret. Det blödde mycket.
Antal incidenter: 1
Plats: Kristineberg
Berättelse: Gick in mellan två vagnar i stället för att gå
in genom dörren. Såg ett mörkt hål som såg ut som en dörr.
12.
Namn: man
Årtal: 75 80-talet 95
Skador: Skrubbsår på ben och händer och kläder har blivit
förstörda. Det har varit jobbigt psykiskt.
Antal incidenter: 3
Plats: Rådhuset, Alvik och Rådmansgatan
Berättelse: Blev utträngd och trillade ner. Hunden blev kvar
på perrongen. Vilket håll är plattformskanten? Tappade orienteringen.
Har alltid fått hjälp och blivit uppdragen.
De olika gångerna flyter ihop i minnet.
13.
Namn: man
Årtal: på 80-talet
Antal incidenter: 3
Skador: inga speciella
Plats: Hornstull, S:t Eriksplan och Ropsten
Berättelse:
14.
Namn: man
Årtal: 1973
Skador: Bröt två revben.
Antal incidenter: 1
Plats: Centralen
Berättelse: Var på mobilityträning med Tomtebodaskolan.
Syftet var att han och andra elever på skolan skulle lära sig att orientera i
tunnelbanan. Han fick i uppgift att ta sig ner på en perrong. På vägen fick han
hjälp av en okänd man. När de skildes hade han hamnat alldeles för när kanten.
När han skulle undersöka kanten placering var det redan för sent.
15.
Namn: kvinna
Årtal: 1987
Skador: Fraktur i ryggen, inre blödning, bröt handen.
Antal incidenter: 1
Plats: Skanstull
Berättelse:
16.
Namn: man
Årtal: slutet på 80-talet
Skador: Inga
Antal incidenter: 1
Plats: Fridhemsplan
Berättelse:
17.
Namn: kvinna
Årtal: 1994
Skador: Skrapade mig på händer och armbågar, blev så chockad
att jag hade svårt att andas och orientera.
Antal incidenter: 1
Plats: Skanstull
Berättelse: Några som såg det hända plockade upp
mig. Några andra stoppade det tåg som precis stannat i andra änden av Perongen.
Det hände en söndagskväll och turligt nog för mig var tågen korta.
En kille hoppade ner och tog upp min pinne. Någon ledde fram
mig till en bänk.
En tant sa något i stil med: Du borde inte ge dig ut om du
inte hittar ordentligt. Jag bara satt där, på bänken och var helt tom i
huvudet. När nästa tåg kom efter kanske 6-10 minuter tog jag det. Det var nog
bra; om jag inte hade tagit det då, hade jag antagligen aldrig vågat sätta min
fot i tunnelbanan igen.
På Saltsjöbanan kom den riktiga reaktionen. Jag
hyperventilierade, grät, skakade och tänkte hela tiden på vad som hade kunnat
hända.
Om de inte hade sett mig, om ingen plockat upp mig, om tåget
kört på mig, om jag kommit åt strömmen,
Om jag hade slagit i huvudet och tappat medvetandet och så
vidare.
Efteråt, när jag pratade med folk om det tonade jag nog ner
det.
Det gjorde de också. Ingen vill tänka att man varit en
hårsmån från döden eller att ngn man känner var det och att det kan hända igen.
18.
Namn: man
Årtal: 1978
Skador: Några blåmärken
Antal incidenter: 1
Plats: Husby
Berättelse: Tåget kom in och jag skyndade mot dörren. Jag
märkte inte att jag hittade öppningen mellan två vagnar förrän jag plötsligt
låg på rygg på spåret mellan vagnarna. Jag insåg att ingen märkt att jag ramlat
ner och att tåget alldeles strax tänkte köra över mig.
Jag kunde inte ropa på hjälp eftersom luften tryckts ur
lungorna vid nedslaget. Jag hade inte kraft att resa mig eller försöka rulla
undan under perrongen. Jag tog då min vita käpp och viftade så högt jag kunde
för att väcka uppmärksamhet. Tåget startade inte. Någon hade varskott föraren
som själv inte sett vad som hänt.
Resten var enkelt. Jag kom på fötter men insåg att jag inte
kunde ta mig upp på perrongen själv. Kanten låg i brösthöjd och jag är vig som
ett kassaskåp. Några personer tog tag i mig och drog upp mig. Väl uppe undrade
jag vart min väska tagit vägen. Därnere finns den, sade en man och hoppade ner
och hämtade den.
Nu kunde tåget åka. Jag bestämde mig för att följa med till
Kista, dels för att utföra mina ärenden, dels för att inte bli skrämd av det
nyss inträffade. Jag tog tåget hem också. Det var först hemma som
chocktillståndet släppte och jag började gråta och skaka.
Förutom några blåmärken fick jag inga skador. En
tunnelbaneförare berättade att jag mycket väl kunnat slå sönder mitt ansikte
mot kopplet mellan vagnarna. Således hade jag tur, ofattbar tur.
Självklart fortsatte jag att åka tunnelbana, vad skulle jag
göra, men jag tog inga onödiga risker. Hellre missa ett tåg än att aldrig komma
fram.
Jag slutade omedelbart att hävda att man klarar sig som
blind bara man använder sin vita käpp. Jag hade vit käpp men klarade mig inte.
Jag gjorde visserligen ett fel, kontrollerade inte att öppningen hade golv, men
det felet var ett ögonblicks ouppmärksamhet. Det är orimligt att vara
uppmärksam vartenda ögonblick i vardagen.
19.
Namn: kvinna
Årtal: 80-talet 1992
Skador: Första gången: bröt ett revben.
Andra gången: impressionsfaktur, bruten fot, hörselskada.
Antal incidenter: 2
Plats: Fridhemsplan och Stadshagen
Första incidenten: Det jag minns är att jag blev lurad av
ljudet från rulltrappan jag var på väg till. Jag hade kommit med tåget från
Farsta och skulle upp ur tunnelbanan. Jag hade spåret på min högra sida och
rulltrapporna liksom frammåt och snett vänster. Det visste jag egentligen, men
plötsligt hörde jag tydligt rulltrapporna 90 grader åt höger. Ljudet måste ha
ekat mot väggen på andra sidan spåret och eftersom jag var trött och mycket
okoncentrerad svängde jag 90 grader höger och klev rakt över perrongkanten. Det
var en fredag eftermiddag och tåget hade ju precis gått. Jag tror inte att SL
fick någon kännedom om det.
Andra incidenten: Det var som sagt morgon klockan sju och
jag hade sovit för lite och försovit mej och skulle skynda mej. Jag kom ner på
perrongen och hörde ett tåg och tänkte att jag skulle hinna med, men jag gick
bara rakt över kanten. Den gången tror jag nog att SL fick veta det, för
spärrvakten ringde efter en ambulans till mej. Jag kan fortfarande få panik i
tunnelbanan, särskilt om jag går utan hund.
Det kan kännas som om jag plötsligt står på en ö och det är
stup överallt. När det händer är det bara att stå still och försöka andas. Om
det kommer någon och vill hjälpa till just då vill man bara slåss. Ren och skär
panik alltså. Det händer inte särskilt ofta, men det händer.
20.
Namn: kvinna
Årtal: Början på 80-talet eller slutet på 70-talet
Skador: ont i ett ben
Antal incidenter: 1
Plats: S:t Eriksplan
Berättelse:
21.
Namn: man
Årtal: början på 80-talet eller slutet på 70-talet
Skador: Ont i munnen
Antal incidenter: 1
Plats: S:t Eriksplan
Berättelse:
22.
Namn: man
Årtal: 1988
Skador: Bruten arm, brutna revben punkterad lunga.
Antal incidenter: 1
Plats: Näckrosen
Berättelse:
23.
Namn: kvinna
Årtal: slutet av 70-talet eller början av 80-talet
Skador: blåmärken och skrubbsår.
Antal incidenter: 1
Plats: T-centralen
Berättelse: Hon och ett par kompisar gick längs perrongen.
Plötsligt så klev hon rakt ut över kanten.
24.
Namn: man
Årtal: Under 80-talet
Skador: blåmärken, behövde sy vid ett tillfälle.
Antal incidenter: 3
Plats: Ropsten, Skärholmen, T-centralen,
Berättelse:
25.
Namn: kvinna
Årtal: 1986
Skador: Blåmärken
Antal incidenter: 1
Plats: Hökarängen
Berättelse:
26.
Namn: kvinna
Årtal: 1999
Skador: Ett antal revben gick av.
Antal incidenter: 1
Plats: Blåsut
Berättelse: Hon ramlade baklänges ner på spåret. Hon kallar
det en orienteringsmiss.
27.
Namn: kvinna
Årtal: 1968
Skador: Slog i ryggen. Psykiska men.
Antal incidenter: 1
Plats: T-centralen
Berättelse:
28.
Namn: man
Årtal: mitten på 60-talet
Skador: Inga skador
Antal incidenter: 1
Plats: Slussen
Berättelse: Två synskadade gick bredvid varandra, de tappade
kontakten med kanten, miste orienteringen och ramlade ner.
29.
Namn: kvinna
Årtal: 1963
Skador: Ett skrapat långfinger och mörbultad i största
allmänhet.
Antal incidenter: 1
Plats: Skanstull
Berättelse: